Har länge velat starta en blogg där jag kan säga vad jag tycker om det jag ser och hör omkring mig och idag fick jag den extra puffen av en reklamsnutt jag hörde på radion.
Det var reklam för SOS barnbyar och jag tycker att de gör en fantastisk sak för barn runt om i världen, men själva sättet på vilket de fångade åhörarens uppmärksamhet fick mig att tänka på mer än de barn de tänkte sig. Man hör en liten flicka som ropar: "Mamma...Mamma...?" och efter det talade de om att det handlade om SOS barnbyar.
Ja, det finns massor med barn i världen som ingen mamma har, men när jag hörde den lilla flickan (på svenska) kalla på sin mamma, hur kan jag då annat än att tänka på alla de små barn på dagis i vårt eget land som varje dag kallar på sina mammor, men kallar förgäves? Hur skär det inte i hjärtat att tänka på dem man själv har sett stå och titta längtansfullt, när jag hämtade min lilla minsting när han skulle gå hem efter några roliga timmar på förskolan bara för sitt eget nöjes skull, och som undrade när deras mammor skulle komma.
Mammor! Ni är outbytbara för era små barn! Ingen pedagogik i världen kan ersätta er. Ingen är viktigare än ni.
